Hejsan! Som ni redan sett på rubriken så är det dags för den fjärde bloggutmaningen. En som jag tycker är lite extra rolig "bakning som ett jobb".
Som jag redan har skrivit här på bloggen så hade jag mitt livs svåraste val hittils när gymnasievalet skulle göras hösten 2012. Det fanns dagar då jag bara ville skita i allt och inte ens gå gymnasiet, jag mådde så dåligt utav detta. Men sen kom den där dagen då jag bestämde mig, hastigt, oförberätt och våghalsigt. Inte alls som jag brukar, jag skulle gå restaurang och livsmedel med inriktning bageri och konditori. De flesta tyckte att det var världens dummaste ide, fick knappt någon positiv respons alls i början. Den kom inte förrens långt senare när allt redan var klart, när de inte kunde övertala mig att ändra längre, då allt redan var gjort och försent.
Men min mamma och resten av familjen tyckte att jag gjort ett bra val. Och de dagar jag låg i sängen och bara grät för att jag enligt andra gjort ett dåligt val så sa hon "vi kommer att stötta ditt val, för det är ditt liv och du bestämmer. Om du inte villl jobba med det här i framtiden så har du i alla fall haft roligt på vägen och fått många fler erfarenheter som är nödvändiga i livet, man måste kunna hantera ett kök för att överleva." Det gav tillbaka kämparglöden som jag haft innan. När jag tillslut mådde bra av valet så längtade jag bara till att skolan skulle börja och att jag skulle få del av allt.
Nu sitter jag här och har en månad kvar tills det sista skolåret börjar för mig, jag känner bara att jag har "vunnit" över allt negativt jag fått höra.
Samtidigt som jag inte har ångrat mitt framtida yrkesval ännu (jag har ju inte kommit ut i arbetslivet än) så har jag flera gånger tänkt på om man verkligen vill arbeta med sitt fritidsintresse eller bara ha det som det var från början. Jag hade kunnat fortsätta baka vad jag än hade valt att jobbat med. Men det är sånt men upptäcker med tiden.
Det finns också en otroligt många positiva saker som följde med på vägen som inte har med utbildningen att göra. För det första så har jag lärt känna helt underbara personer och har de finaste vännerna man kan ha, som dessutom har samma intresse och mål i livet som mig. Jag träffade också min otroligt fina pojkvän genom en vän från klassen och både han och alla vännerna gör mig såå lycklig. Så om utbildningen inte kommer vara värt något i framtiden så kommer dom ändå vara det för mig. Jag har också vant mig vid Linköping, för mig en riktig storstad som jag fortfarande går vilse i, är man från landet så är man;)
Någon kanske undrar vad jag då valde emellan innan jag tog det beslut som jag gjorde. Jag har velat arbeta som många olika saker. När jag var liten och då menar vi lågstadienivå så ville jag bli veterinär eller undersköterska eftersom att in mamma jobbar som det. Hur många har inte velat jobba med det jobbet ens föräldrar har? "Jag ska ha samma jobb som mamma när blir stor", en mening som jag sagt många gånger. Några år senare så ville jag bli sångerska men jag upptäckte att jag sjöng som en skjuten kratta så den drömmen kastade jag i ett dike.
Nu kommer vi till den tiden i mitt liv då gymnasievalet var aktuellt och jobb som florist, arkeolog och dagisfröken var något som jag ville bli.
Nu i efterhand så finns det fortfarande jobb som jag skulle vilja ha om jag inte hade valt konditoryrket. Arkeolog, ambulanssjukvårdare, politiker och kriminalpolis står högt på listan.
Ha en bra kväll!
Kram Elisabeth!♥
